Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 april 1852, sida 1

samma velat förklara den hemliga process, som på den öfyervägande sörmögenhetens hittills obanade våg långsamt, men såkert, leder till det stora målet — erkånnandet af statens grundprinciper. Brukspatronen stod bara och gapade, förbryllad af beundran öfver svårsonens vishet. Denne, alltid förtjust når han fann en uppmärksam ähörare, begagnade tillfållet för att sortfara: — Erfarenhetens dyrbara rån hafva redan under en långre följd af år haft tillfälle att yttra sig. Man har efter hand icke kunnat sölja för sig, att om å ena sidan den intellektuella åfverlågsenheten, det patriotiska sinnet, den determinerade sjelfståndigheten äro berättigade till ett visst erkännande, så har man å den andra dock vidgått och ansett sig böra erkånna, att penningar, förmögenhet, den alltmer sig utbildande klassiska besittningssörmågan med hvarje tidskifte gör sig alltmera gällande, i den riktning att hvad man i en tid af förblindelse kallat snille, talang, upphöjdare egenskaper, på ett lika lyckligt som ofelbart sått tillintetgöras till sin verksamhet, och man omsider ernår det vigtiga, att dessa egenskapers motsattser bli de segrande — de, hvilka beståmma lagarne får verldens lopp, sör statens förvaltning, får samhällets jemn