Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1852, sida 2

det hvålfver sig så der mycket planer i en menniskas hufvud, om hon finner sig! villrådig; och ehuru kammarherren visserligen endast ansåg sig behöfva vålja emellan de tre nu angisne lysande platserna, så förirrade sig ibland hans fantasi till de mera dunkla, och i anfall af melankoli hånde det till och med någon gång, att han i fonden af sina förhoppningar såg ett postkontor — men då blundade han alltid. Det år bra svårt får den, som blifvit utrustad med för mycket talanger hår i verlden, ty den får nu aldrig vara i fred. Så var förhållandet med kammarherren Lerchenflycht. I första rummet ansåg han sig hafva kallelse att bli diplomat; och det var hans vana att förtro hvilken menniska som helst, som ville höra derpå, att det berodde på honom sjelf att bli minister vid hvilket hof han behagade. I andra rummet var han en storfinancier och ansåg icke Sveriges financer förlorade så långe han lefde. I tredje rummet nekade han sig icke, att han hade en ljus blick ösver solkundervisningen, hvarföre ecklesiastik-portföljen icke skulle råka i oåfna hånder, om den sölle i hans. (Forts.)