Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 april 1852, sida 1

—— —————— ta var alltihop; och som han således icke hade gjort någon mes-alliance — ty brukspatroner råknas i allmånhet till godt folk — så blef hans fru genast adopterad som en jemnlike, hvilken lyckliga stållning satte fru Amalia i tillfålle att ganska snart tillegna sig de sörnäma man(ren — något som nästan varit omöjligt i Stockholm, der hon kanske dagligen blifvit störd genom mindre granlaga anmärkningar rörande hennes börd, och hon sälunda ej kunnat förvärsva den ledighet, som år ett oestergisligt vilkor för att vara en dame de qualite. . I Sverige år det hufvudsakligen landtadelna, som ger an tonen. Den år den rikaSte, och det år redan nog. Det år en viss materiell tyngd i de der orden: att -sitta på sina gods-; det ger ett begrepp om sjelfståndighet, som visserligen sållan eller aldrig finner någon motsvarighet i verkligheten; men hvad går det också till saken? Att sköta sina Patria rura inger mera respekt ån att fika ef. ter sysslor, hvilket i det hela endast sämre folk borde göra; och det år derföre icke underligt, om man af en viss instinkt sätter landtadeln högst. Detta år förnåmligast fallet, når riksdagar tillstunda, och var det ännu mera förr, når det var ett lustrum emellan hvar riksdag.