Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1852, sida 2

(Meddelagt. ) Godt hjerta mer ån snille vågerr — år en stor tanke af en stor skald; ty sjelfva föreningsbandet emellan alla menniskor består ju i kånslan af deras naturliga brådraskap och inbördes behof af hvarandra; i aningen om ett tillkommande samlif; i den inneboende vissheten om en alla varelser, allt i alla verldar, kårleksomfattande gudomsvård; i dess för alla menniskor gemensamma bud; i den tillfredsstållelse hvarje menniska erfar då hon följer detta bud, hvars innehåll, uttrycket i ett enda ord, kallas kårlek, hvars utöfning tillhör alla utan undantag: snillet och icke snillet, den enslige betraktaren och den i verldshvimlet lefvande. Men ehuru kårleksbudet blef pligt för alla, år det dock tyvårr handling endast hos få, — och hårigenom hafva kalla håstdimmor lågrat sig öfver lifvet och jorden i många fall förvandlad till en tummelplats å ena sidan för hat och laster, å den andra för suckar och tårar. Lyckligt dock för verlden att de ånnu finnas, som stådse bland det fattiga arbeta de folket med ådel upposlring och hugstor handling låtta bördor, borttorka tårar och motverka okunnighet och osedlighet. Götheborgs samhålle — der intelligensen och kapitalerna samdrågtigt och rastlöst verka för handeln och industriens uppblomstring — har stådse, genom philantropiska stiftelser, allmänt nyttiga företag, storsinnade upposlsringar för skoloroch ålderdomsasyler, bevisat att stora och verkliga affårsmån vanligen ock båra ådla och ridderliga hjertan i sin barm. Huru mycket godt verkas ej hår i tysthet, hvaraf dock åtskilligt bör — utan att dermed begå någon indescretion mot sjelfva gerningsmännen — får exemplets skull, blifva kunnigt, — såsom det t. ex., att den mångd gossar och ynglingar, hvilka af hr Carnegie anvåndas vid hans bruk och af hr kommerserådet Dickson å hans brådgårdar i Majorna, alla njuta dagligen på inkråktning af arbetstiden 2:ne timmars kostnadsfri undervisning i kristenddomen och flera får det sociala lifvet nådiga kunskaper. Vid en examen sistlidne Annandag Påsk, hållen med de ynglingar, 30 till antalet, hvilka arbeta å hr Dicksons brådgårdar och på hans bekostnad undervisas af hr löjtnant Warberg, hade icke blott hrr Dickson och ynglingarnas föråldrar, utan jemvål hvarje annan, som i likhet med dem samma examen öfvervoro den angenämaste tillfredsstållelse öfver såvål ynglingarnes framsteg som ock öfvetr det cordiala förhällandet emellan låraren och lårjungarne — så nådigt för bjertats och karakterens daning. Efter examens slut förärade hr kommerserå