Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1852, sida 2

på hvad som förestär, så mycket det ock kostar på mig. — Stackars pappa! — Ja, visst kan du ha rått; men vet du, jag anser bror Jakob olyckligare ån mig sjelf. Han år förblindad. — Utan tvifvel. — Vågen till Gud år afskuren för honom. Ol! om någon kunde öppna hans ögon, och göra honom god igen! Uisströsta icke, min far. Han skall icke långe stå ut med att förhärda sitt hjerta. — Tror du det? inföll gubben glad. Jag ville så gerna kunna hålla af honom, som vi gjorde förr ... — Det skall komma dertill, jag har en aning derom. — Vålsignelse öfver en sådan aning, sade gubben med tårar i dgonen; hvad vore ögonblickets bekymmer emot en sådan glädje? (Forts.)