Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1852, sida 1

nat, så sör att freda sig sjelf sör förebråelser. — Men min bror tar ju inte emot mig. Ö Det år en annan sak att umgås med hvarandra — det bör icke pappa undra på, att farbror Jakob i umgångslifvet inte vill känna igen pappa, ty, skilnaden i förmögenhet och . samhållsstållning år dertill för stor. Men om pappa anmåler sig hos honom i assärer, det är en helt annan sak; då stå säkert hans dörrar öppna för Pappa. — Ja, ser du, det år åndå inte Jakobs fel i det hela, ty inte var han sådan, når vi bågge voro unga; utan det år svågerskan, som år full af högfård och flård; och hon såtter upp honom, det begriper jag nog. Bror Jakob sjelf tånker inte på hur illa han går. Han har aldrig varit i behof, det år hela saken. — Det kan göra detsamma, hvad orsaken år. Äfven jag tror att farbror Jakob i grunden ej år elak; men det hör nu egentligen icke hit. Nu år blott fråga, om pappa vill underkasta se att bönsalla hos sin bror om anstånd — ty på annat vis lårer det ej gå till att få julfred, till att börja med. — Jag måste vär då, får att skydda de mir na — ty blir jag ansatt for de der tusen riksdalerna, så år det slut med mig. Ja, jag vill gå till bror Jakob ånnu i dag — det år nu mer än fem år, sedan vi taltes vid, fast