nominella styresmånnen. Presidenten år? i verkligheten, med sina kollegers samtycke, en orientalisk satrap. som blott år ansvarig inför parlamentet, som sällan går sig det omaket att kalla honom till råkenskap. Hufvudförevändningen för bibehällandet af denna löjliga styrelseform med en dubbel regering af direktion och kontroll-kohegium, år den att regeringen icke bör få i sina hånder ett patronat, som antages kunna bli farligt för konstitutionens jemnvigt. Direktörerna hafva en lön hvardera af 300 om året, och presidenterna, i direktionen och kontrollkollegium, hvardera 500 E. Dessa summor motsvara mycket riktigt ingalunda vigten af de funktioner de antagas bestrida. Det heter derför, att de få en ersåttning i patronat; hvardera af de 24 direktörerna anse derför sitt patronat som sin enskilta förmögenhet och utan ansvar för parlamentet eller något jordiskt våsende begagnar han det efter behag, nyck eller interesse. Han kan måhånda begagna det samvetsgrannt till det allmånnas gagn, men såkert år att han ej har något interesse att göra cet. Omkostnaderna vid en direktörs val (i mutor o. s. v.) sågas i allmänhet belöpa sig till omkring 3,000 K, och det patronat, som den lyckliga kandidaten påräknar, måste vara indrägtigt, då han derpå vill våga en så stor summa. Beskaffenheten af detta patronat förtjenar derför att närmare undersökas. Vi vilja börja med det militåra. Ostindiska armen har 5,855 officerare, låkarne inberåknade, och för att rekrytera detta antal fordras en årlig tillkomst af 185 unga mån. Uvarje artilleri-, ingeniöroch infanterikadett får betala cirka 450 K, och om deras antal anslås till 130, får man en årlig summa af 58,500 E. Antalet af årligen utnåmnda kavallerikadetter år omkring 21, och hvarje fullmakt kostar 840 E. Detta gör kavalleripatronatet vårdt 17,640 K. Till rekryteringen af låkarekorpsen erfordras cirka 35 utnåmningar, och om hvardera af dessa anslås? till 500 E, uppstår en summa af 17,500 E. Alltså inbringar hela det militåra patronatet 93,640 om året. Detta patronat har dessutom, genom en oriktig fördelning af armen i Indien och öfriga felaktigheter i den militåra organisationen, fått en obehörigt stor utstråckning. Så hålles t. ex. i presidentskapet Bombay, utan några gränser att försvara och med blott 18 mill. invånare, 8 regementer kavalleri och 31 regementer infanteri, då presidentskapet Bengalen med 74 millioner inv.xoch 3 grånser att försvara, blott har 10 regementer kavalleri och 76 regementer infanteri. Vidare finnas i Indien tre olika armeer med 3 olika chefer och 6 olika generalstaber. Icke mindre ån 7 regementer kavalleri och 58 regementer infanteri anses för aldeles öfverslödiga i ostindiska armån. Den vigtigaste delen af den civila styrelsen ledes, för så vidt Europeerna angå, af en klass embetsmän, som i allmånhet kallas -civile betjente. Denna klass har att så att såga privilegium på alla civila embeten eller tjenster, som inbringa något, och deras löner variera från 360 till 10,000. Efter 22 års uppehåll i Indien erhåller hvarje sådan embetseller tjensteman en pension af I, OO0 E. om året. Sådana pensionårer finnas för nårvarande 240, som kosta kompaniet 240,000 om året. Sålunda kan en ung man gå till Indien i sitt 18:de år och vånda tillbaka i sitt 40:de såsom rik karl. Denna pension år lika för alla; fen tullskrifvare åtnjuter den lika vål som en statssekreterare eller en president i högsta domstolen. Det år alltså intet underligt, om en skrifvarebefattning i Indien åger ett betydligt vårde. För ögonblicket kan en sådan anslås till 5,000 E, och då detåvanligen såljes 40 om året, gifverJdenna gren af direktionens patronat en årlig inkomst af 200,000 K.