Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 april 1852, sida 1

gen ännu i dag, så utfärdas han kanske redan i morgon. — Jag vill då gå, sade gubben Anders med en suck, och bad Anna först och srämst skasfa in rakvatten, samt sedermera lågga fram nattkappa och hvad mera som erfordrades för det vigtiga besöket. Ännu visste ingen i huset, utom Victor, hvad det var för ett årende, som på en så ovanlig tid föranledde gubben att gå ut; men ej heller frågade någon derom, ty man visste, att pappa Pundmark ej tyckte om att bli examinerad rörande sina handlingar. Att det icke bar af till någon nårmare bekant i affårer, eller på nobis, kunde man emedles tid sluta af den omsorg, gubben egnade sin kladsel, hvilken endast kunde liknas med den, han anvånde derpå om söndegarne, då han skulle gå i kyrkan. Gubben var fårdig; Victor hjelpte honom på med syrtuten, och Anna lemnade honom hatten, som hon borstat, och det spanska röret med silfverknoppen. . , Vietor gjorde sållskap, icke för att följa med upp till farbror Jakob, ty det hade snarare kunnat skåmma bort saken, utan han åmnade vånta nedanför på gatan, för att omedelbart få veta utgången af expeditionen. Det snöade och blåste den dagen, så att