hagade Staub; och hvad vore naturligare, ån att gubben Pundmark ville begagna henne som ett medel att blidka sin fordringsågare. Detta var också Staubs egentliga afsigt med hans uppträdande såsom sådan; och han lyckönskade sig således på förhand till, att denna hans asfsigt var vunnen, eller åtminstone på våg att vinnas. Då nu Staub slog upp sin språklåda för den vackra Anna, skedde det med ett slafsande med läpparna, som år karakteristiskt får gamla vållustingar. Öfverdrifven sinkänslig-het var icke ett fel, som man kunde förebrå honom; och det våckte icke heller Annas förundran, att han efter några ögonblicks samtal vägade fatta hennes hand. ö Det dröjde visst en god qvart innan poliskonstaplarne hunno ankomma; och herr Staub hade redan hunnit så längt i sin kurtis, att han bad Anna estitta in når hon hade sina vågar förbi, och se, hur han bor-, då dörren öppnades och Annas far trådde in, åtföljd af tvenne uniformerade mån. Att gubben under tiden yppat för dem sin misstanka, att de ifrågavarande reverserne voro bland dem, som vid inaugurationsfesien i Eldorado blifvit hans bror frånstulna, hade naturligtvis lifvat deras tjenstenit; ty icke allenast hade de der föröfvade fickstölderne våckt