Den lyckliga sjukdomen, Berdttelse af J. M. Rosen. (Forts. fr. n:o 93.) Pundmark ursåktade sig derföre, att han nödgades lemna Staub ett ögonblick; och denne, som icke anade, hvad gubben hade isinnet, lade icke vidare vigt dervid. Nu ville gubben Pundmark icke vara diplomat till hålften, hvarföre han hittade på att skicka in sin dotter Anna, för att hålla sållskap med Staub, såsom såkraste medlet att hålla honom qvar, till dess polisbetjeningen hunne ankomma. Han meddelade henne derföre i korthet sin plan, hvaröfver han sjelf var synnerligen förtjust; och ehuru med motvilja, villfor Anna sadrens begåran, och hvilken åfven stråckte sig till, att hon skulle vara så förekommande som möjligt. Staub såg icke vål Anna tråda inom dörren, förrån han trodde sig hafva upptåckt en plan hos hennes fader. Denne kunde nåmligen icke vara blind får, att hans dotter be