ärbetets framtid, I Arbetet har genom nåstan hela historien varit fjettradt och vanåradt och först i senare tider har Ärbets dra blifvit proklamerad. Hvar får man söka orsaken till. den vanära, hvarmed man så långe brånnmårkt detsamma, hvar orsaken till don träldom, hvari arbetarens redan nog betungade armar blifvit fjättrade? Arbetet år icke allenast en nådvåndighet får den enskildes och det helas bestånd: det år det råtta förverkligadt, ty lagen år en dåd bokstaf, når den sedliga andan uti densamma ej verkliggöres genom handlingar, genom arbete för individen eller staten, för ett materielt eller andligt syfte. Och dock qvarstår såsom ett factum, att arbetet, serdeles det, som går ut på att tillfredsstålla det materiella behofvet, varit ansedt såsom nesligt och öfverlemnat åt trälar. Mårkvårdigt nog har detta i synnerhet varit förhållandet i de antika bildade staterna, såsom Grekland och de fordna romerska staterna, då deremot folk utan hvad man i egentlig mening kan kalla bildning, jagande och nomadiserande nationer, ej kånna arbetarens slafveri. Saken år förklarad, då man besinnar att dessa senare ej lefva i någon ordnad stat, under ordnade medborgerliga förhållanden. Hos de antika folk deremot, hvilka såsom åkerbrukande lefde i af lag styrda samfund, gjorde sig den i naturen grundade personliga frihetens id alltmera gållande; de hade endast att vålja mellan tvenne utvågar: att gifva denna helt och hållet till spillo, eller göra den gällande på bekostnad af en klass, hvilken, beröfvad den personliga friheten, skulle tillfredsstålla de åfrigas materiella behof, så att desse ostårdt kunde egna alla sina krafter åt statsangelågenheterna och frihetens beskydd. Detta var nödvändigt, då man besinnar på hvilken låg ståndpunkt i industrielt hänseende de nämnda folken stodo, jemförde med oss. Kristendomen kom. Den erkände intet slasveri. Men under tidpunkten får dess utbredande hade industrien, likasom bildningen i allmånhet, snarare gått tillbaka ån framåt genom den romerska statens inre förfall och — RO RER