Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 april 1852, sida 2

öfverallt visat er, har redan långe bordt öfvertyga er om mina kånslor, hvilka äro i den noggrannaste öfverensståmmelse med mina åsigter af qvinnans värde. Krigare som Jag år, nödgas jag erkänna, att jag villigt nedlägger min huldhet för edra sköna fötter och de behag, som dermed äro i förening. Min stållning i samhållet tillåter mig det smickrande förtroende, som städse år en underpant af det ömsesidiga tillgifvenheten och aktningen, och förutan hvilken ingen sann sållhet kan uppnås hår på jorden. Edra vördnadsvärda föräldrar skola, hoppas jag, i förening med er bror, min krigskamrat, er ålskvårda syster och er herr svåger, uppsånda sina böner till himlen för vår lyckliga förening, ty utan himmelens vålsignelse i sådana fall år dock aldrig någon verklig sållhet på jorden att påråkna. De oupplåsliga band, hvilka åro ett vilkor för den husliga lyckan, skola evigt i edra dygder finna sin såkraste borgen; och jag ber eder vara sörvissad om, att jag i allt, hvad som på mig kan komma an, skall söka att tillfredsstålla er. Öfverlemnande mitt åde i edra vackra hånder, tecknar jag med otålighet afvaktande ett skyndoch gynsamt svar eder hånryekte v. R.(Forts.)