Rättegångsoch Polissaker. Se der ha vi äggel! Förre kronoarbetskarlen Johan Albert Kindstedt var i fredags uppkallad till poliskammaren, i påstående om ansvar för det han sistl. marknadsdag fört buller och oljud under det han med våld sökt bereda sig intråde till Kosmoramat, sedan han derifrån först af ågaren och sedan af tillkallad polis blifvit utvisad, emedan han vägrat erlägga stadgad entrsgasgist. Kindstedt förnekade naturligtvis angifvelsen och förklarade, att om någon vid ifrågavarande tillfålle förorsakat oreda, så vore det just Kosmoramaförevisarens fru, bvilken utkastat råa ågg i folkhopen och dervid tråffat ett par förbigående båttre klådde herrar, så att deras svarta sidenvästar af äggens innebåll blifvit förderfvade. Hon hade åfven åmnat Kindstedt en dylik påskhålsning, men han hade så visliga vetat i tid draga sin matts ur skolan. Emellertid hördes vittnen, hvilkas beråttelser hade den oturen, att icke i ringaste mån öfverensstämma med Kindstedts förklaring rörande åggkastningen, utan tvertom i allo bestyrkte angifvelsens riktighet, på grund uvaraf Kindstedt dömdes till I rdr 32 sk. bko böter, eller 4 dagars vattenoch brödkur, och då han saknade bötestillgång, blef han genast afsånd till brunnsinrättningen i stadshuset. I går anställdes uti poliskammaren, på gjord anmälan, undersökning, rörande förmodad mordbrandsanläggning d. 14 d:s, i bamnen n:o 12 vid Gamla Varfvet, tillhörig bandlanden E. G. Andersson bär i staden. Såväl de i bamnlägenheten boende personer, som ägaren voro härvid tillstädes; och börjades förhöret med skomakaren J. C. C. Gustafsson, hvilken upplyste, att ifrågavarande dag omkring klockan balf till 8 på eftermiddagen, då han sutit inne i sin bostad, hade hans dotter Jakobina Charlotta kommit inifrån gården och dervid tillkännagifvit, att rök förmärktes från taket af vedboden. Gustafsson hade då hastat ut och begifvit sig först in i sin vedbod, hvarest hvarken eld eller rök kunde upptäckas; derifrån hade han ingått uti andra byresgästen, tunnbindaren Ohrbergs vedbod, men icke beller der förmärkt någon eld. Han hade då åter gått ut på gården, hvarvid ban observerat, att röken trängde sig ut från Ohrbergs vedbotak, emellan detta och boningshusets ena vägg, i närbeten af köksfönstret. (Vedboden var nemnligen uppförd utmed denna vägg af boningshuset). Gustafsson slöt, med anledning häraf, att elden fanns å vinden öfver denna vedbod och skyndade genast dit upp, men kunde först der inkomma, sedan ett större lager tunnband, hvarmed hela vinden var uppfylld, blifvit undanskaffadt. Han hade då längst bort i ett hörn upptäckt elden, hvilken, utan att ännu bafva utbrutit i låga, itändt en hop sågspån, som ler gat inuti tunnbandsringarne. Elden hade icke hunnit vidare utbreda sig, än att ban med handen genast kunde släcka den. Huru det varit möjligt att der anlägga eld, kunde Gustafsson så mycket mindre förklara, som han med yttersta möda förmått bana sig väg dit. Likväl upplyste Gustafsson, att å såväl hans som Ohrbergs vedbotak funnos öppningar, tillkomna genom lösryckta bräder, och att det varit en möjlighet att genom dessa öppningar praktisera in eld å vinden. Gustafsson uppgaf vidare dels att bans lösegendom var försäkrad i Allmänna Brandstodsbolaget för städerne till 1300 rdr bko, och dels, att sedan hamninspektor Gustaf Luttig blifvit uppsagd och skiljd från sin befattning, bade några personer, som misstänkt Gustafsson att dervid hafva intrigerat i afsigt att ätkomma sysslan, yttrat, att de, för att hämnas, antingen skulle slå ihjel honom, eller om sådant icke lyckades, bestå honom en egnista eld. Öfrige afbörde personer hade i hufvudsaken inga andra upplysningar att meddela, än hvad Gustafssons berättelse innehöll. Undersökninger uppsköts härefter för flere inkallade men uteblifne personers börande. En ohygglig händelse var i går föremål för poliskammarens ransakning. Den rörde för barnamord angifna, ogifta qvinspersonen Lovisa Carlsson, boende på ett ställe i Majorna, kalladt Langlandia. Ett fullständigt referat bäraf skall framdeles meddelas.