Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 april 1852, sida 1

sten och försäkra sig om att icke äsven hästar och vagn voro bortstulna. Såsom alltid vid sådana tillsällen, tycktes blott ganska få deltaga i den brukspatronen öfvergängna olyckan. De fleste skrattade i mjugg. Vid det brukspatronen, jemte sitt sållskap, lemnade den lysande festen, fattade han sig med begge hånderna i peruken, och skrek: — O, det olycksaliga Eldorado! VIII. Gyllene Sämjan. I den sena Novembernatten syntes vid lycktornas svaga sken en ung, välklädd herre vandra uppåt Regeringsgatan och vidare framåt Nya Vägen-Det snögloppade, och stormen hven, så att man kunde undra, hvarföre han stundtals stadnade; men af ett spejande rundt omkring i mörkret kunde man sluta, att det icke var utan skäl, han gjorde dessa uppehäll. Men då han kommit närmare fram till Träsktorget, blefvo hans steg raskare och såkrare; det tycktes, som han numera ansåge sig vara på sitt terriotorium. Kommen fram till ett ruckel, på hvars ena hörn man om dagen kunde se en krogskylt,