Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1852, sida 1

— HOcj A— — — Jaså, bara ett stort tohaksland, och på avantscenen en stor gödselhög. — Nå, det år ju inte något magert åmne. Men decidera dig fort, ty jag tycker, jag hår hon kommer. Helmer gjorde en hastig vändning framför spegeln och tog ett par raska tag med Victors härborste i sitt hår, då i detsamma dörren utan vidare ceremonier öppnades och victors lilla syster Carin kom in med den våntade kaffekoppen. Helmer, som just hade på tungan en mycket belefvad förklaring öfver sin nyss visade tankspriddhet, blef obeskrifligt lång i synen. Liten Carin gjorde en kort nigning får den frånmande herrn, bjöd sin bror kafte och aflågsnade sig hastigt springande. Helmer tyckte sig förmårka, att hon drog På munnen, når hon såg på honom, och tillskref den brådska, hon hade att komma ut, någon svårighet att lågga band på sin lustiga sinnesståmning. Helmer var rasande på sig sjelf, och följ aktligen på hela menniskoslågtet. Han stod och trummade på fönstret och såg nedåt gatan. — Hvad år det får en satans markatta, som sitter och grimacerar der nere i sönstret midt emot? frågade han. — Tycker du inte hon år vacker? sade