Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1852, sida 1

—— det finnes, utom husrum och föda, mycket, som kan sätta myror i bufvudet på en ung man, som på hela året knappast förtjenar så mycket, att ban dermed kan uppfostra en kattunge. Också således, om Victor förnekade sig alla nöjen, stora så väl som små, var det nästan omöjligt att existera utan skuldsättning. Visserligen skaffade han sig litet renskrifning, men hvad förslog det? och när man skall tillbringa alla förmiddagar i veckan i Posten, blir icke mycken tid öfrig. Det var således i sjelfva verket omöjligt för Victor att göra upp sin budget för året; och då man dertill måste lefva med i svangen — farbrodern fordrade det som en erkänsla för de Åvälgerningar, han visat Victor, så var det icke underligt, om en balance uppstod årligen. Anna, Victors syster, var en bland de vackraste flickor, man ville se, tammeligen lång, men smärt och välbilaaa på and utt. Hennes svartbruna, slansanus bår var så rikt, att det väl kunnat räcka till ät tre andra, och så långt, att det, efter hvad modren visste att förmäla, räckte nedom knävecket, när det var utfälldt; hennes friska läppar misskläddes icke af ett visst trotts. som spelade på dessa, och hennes starkt bruna ögon, som beskuggades af långa, uppåt böjda ögonhår, antogo lätt uttryck af de känslor, som vexlade hos henne. En medfödd grace, som meddelade sig åt alla hennes rörelser, sjettrade ovilkorligt ögat vid henne; hennes gång var elastisk och lätt. Men hvarföre beskrifva behag, som alltid skulle förlora derpå, ty skönheten, i sig sjelf omvexlande i oändlighet, blir alltid tavtologisk, då hon infattas i en beskrifning. Det var en söndagsestermiddag; samiljen Pundmarks (urmakarens) hade nyss ätit sin salta bringa och blåkål: och som gubben hvar söndag kostade på sig och de sina ett glas öl, så hade han blifvit litet tung i