Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 april 1852, sida 1

gånger, når jag i Christinehamns tidning låI ste de storståtliga pullarne för monsieur Le Tort, som infunnit sig vid Fastingen, likasom Iag, för att göra affårer, fast af olika slag. Men huru stegrades icke ytterligare min förvåning, då jag, hemkommen till Wenersborg, låste i vår beskedliga -Tidning för Wenersborgs stad och länännu mera hejdundrande puffar för ett annat -sållskap,-kalladt det Stassordska. Referenten ingår icke i någon vspeciellare kritik, utan håller sig till konststyckena, bland hvilka han si första rummet såtter den sublima tablåen Brodermördaren, hvilken, så vål i anseende till kostymeringen och den plastiska stållningen, som ock de bengaliska eldarne, trotsar all kritik, och uetta gåller, fortfar ref., i dnnu högre grad de till yttersta illusion bragta statyerna efter antikens mönster, hvilka man skulle trott en trollformel frambringat från en Phidias, en Proiteles (hvad kan det vara för en gynnare?) mejsel. Sållskapet, menar vår Wenersborgare, torde hittils endast råknat sina måstare under Olympiaderne (1!)).— -Herr Buskolm,yttrar sig vidare res., -har visat att det fordras stårre skicklighet ån man hittils trott, att bära hufvudet under armen. Ref. tycker att detta år en bagatell, förmodligen derfåre, att han år van att göra det dagligen. Emellertid finner du, att åro vi Westgöthar i allt annat, så åro vi det åtminstone icke, om det gäller att pruta på beröm för kringstrykande -trollkarlar. Få se om icke hr Stafford, eller hr le Tort, eller hr Busholm en vacker dag blifva inkallade i konseljen, der man förut just ej har några trollkarlar. Jag skulle vål kunna tala om ett annat litet trolleri, som hår bedrifves, i vigilancevåg; men som frågan år af en serdeles ömtälig beskaffenhet, så torde dermed få anstå, till dess fullt tillförlitliga underråttelser ingått från Borås och Svenljunga. Fn