Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1852, sida 1

okrasisk republiks, år lika berättigad att anses hasva gudomlig auktoritet, har man serskildt vid konungamakten fåst detta begrepp af gudomlighet. Vid kronans rättigheter får Ingen helgerånande hand komma; önskar ett despotiskt styrdt folk en smula garanti sör sin godtycklige herrskare, år detta en dödssynd: det vore att komma sin hand vid Herrans smorda. Man har vid slera tillfållen, då en slitning mellan stormakterna egt rum, hört från tribuner och predikstolar detta uttryck: Herrans smorda begagnas, för att hos en om sitt eget väl okunnig folkklass väcka sanatismen, och man har osta deri lyckats. Men dylika försök äro sarliga och återsalla stundom straslande på upphossmånnens hufvuden. Det beror på den sanatiska hopens subjektiva godtycke, hvilken öfverhet den vill anse gudomlig, hvilken man der vill anse för Herrans smorda-, om konungen på sin thron eller en ny David ur folkets egen midt. Ingen predikade mera eftertryckligt om öfverhetens gudomlighet ån just Cromwell, denne man, som först af alla sedan ett årtusende vågade begå hvad man kallat ett lagligt konungamord. I denna nimbus af gudomlighet, hvari specielt konungamakten ålskar att insvepa sig, eger den således intet skydd, hvarken mot förnuftet, eller dess motsats, fanatismen. Må den derför refysera dessa anspråk, att vilja anses såsom Guds eget skötebarn, och nöja sig att, i likhet med hvarje annan öfverhet, anses gudomlig endast sålånge den år nyttig för menskligheten. —— —