——— sedlarne, åro vederhästiga för det och mycket mer; men nu skall ni inte ta illa vid er, derför att det år ni, som rekommenderat aftåren — år ni såker på, att de skrifvit dem sjelfva? — Herr brukspatron — det år någonting — som .. — Som ni inte kan svara på, jag förstär. Det anade mig genast ifrån första stund, att namnen voro falska, så ni kan vara lugn. Trodde ni inte så med, så får jag såga, att ni år en klen affårskarl. Jag kan inte neka — Wen det hade i alla fall varit en skyldighet att rent ut såga det för mig. Dethade inte skåmt bort affåren, och ni hade fått er dusör i alla fall. Men det der år en bisak. Hur mycket har han fått? — Femtusen banko — ja ja, det förstås, med afdrag af tvåtusen femhundra. — Och ni sade häromdagen, att han ytterligare ville ha samma summa och på samma vilkor? — Och på samma namn, ja. Skall jag läta honom få den? (Forts.)