Den lyckliga sjukdomen. Berdttelse af J. M. kRosen. (Forts. fr. n:o 83.) En besynnerlig vänskap att vilja skaffa herrskapet på halsen en måg, som inte kan anstå dem. — Nå, men hvad svarade herrskapet? nej, förmodar jag. — Vi svarade, att efter som det inte kunde hjelpas på annat sått, så finge vi vål ge vårt samtycke till ett slags förlofning på sjuksången. Vore det så, att vår Herre toge vår dotter, så hade ju ingen skada skett; ja ja, Gndbevars, jag menar — — Jag förstår, hvad fru Pundmark menar. — Och kommer hon sig återigen, så kunde det vål alltid stållas om på något vis sedan. Och dervid blef det. — Nå, men har inte den unga herrn sedermera velat göra sina anspråk på herrskapets dotter gållande. — Jag tror nåstan han förstod att den der förlosningen blott skedde för omslags skull, för