Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1852, sida 2

ne qver än i i denna dag ech stöter henne bra, efter hvad di såger. Och så fick min gubbe så mycket kommunistiska bestyr och kom riktigt in i stora verlden, som man såger; och Wilhelmson sågo vi inte till mera. — Det finner jag ganska naturligt. Men den der unga mannen tyckte vål inte rått mycket om den föråndringen? — Det skulle jag vål tro, fast han plårig låtsades märka det ringaste. Han begårde bara att så hålla inventering med lagrena — sör se han hade hand om allting — och sen har vi knappast sett tillen. — Nå ån mamsell Sally då, hur tog hon saken? — Hur tog hon saken! åh jo, henne grep det allt bra, för hon blef sjuk; och det gick så långt till och med, att hon var dfvergifven af låkarne. Men se doktor Bergsorss, han höll i sig och sa, bara hon finge tala vid den, som hon nämnde, når hon yrade. Axel låg henne jemnt på tungan, och det år just så han heter i förnamn, Wilhelmson — bara hon singe tala vid honom, eller se honom, mente han, så kunde sjukdomen vånda sig. — Och hon fick tala vid honom? — Hvad skulle vi göra? doktorn så godt som befallte att det skulle ske; och till så sa han, att hon hade en hjertfråtande sorg, och