Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 april 1852, sida 2

— ningarne räckte. I början af sistlidne Februari, ester det gossen uppvpört att taga lektioner af Rosenius, hvilken straxt på nyåret, mot ett med enkan Öfverenskommet arfrode sf 20 rdr bko, åtagit sig lära gossen Italienska bokhälleriet hvari han dock sjelf lärar varit okunnig, hade gossen tillstållt Rosenius de första pjeserna. I smärce poster hade gossen derefter erhållit kontant 10 rdr 24 sk., en bundt cigarrer och en bössa, vårderad till 17 rdr, allt rgs, hvarförutan Rosenius afwingat gossen en förbindelse å 8 rdr, under uppgift, att denne skulle utgöra ersättning för den undervisning Rosenius lemnat honom i bokhålleriet. Flera af gossen undertecknsde, men af Rosenius uppsatte pantse lar å emottagne saker, företeddes härefter; och förklarade gossen på frågor, att dessa tillkomn:it af den anledning, att Rosemus dermed velat skydda sig sjelf för laga ansvsr, i den håndelse att pjrserne vid afyttrandet skulle till åtkomsten misstänkas. Att Rosenius besagnat som lockmedel förespeglingar om håjen och förströelser af sådant slag, som lätt slår an på ett oerfaret barnasinne, synes tydligt sf gossens berättelse, hvars saunsärdighet man väl icke her skål att betvisla: men huruvida Rosenius någonsin ämnst uppfylla dessa, år mera tvifvel underkastadt, iy nog var hans plan, att ensamt skörda frukterna af skurkstrecket. Rosenius fick nu företräde och, tiifrågod om sina lefnadsöden, oppgaf: att ban var född 1624 å hemmanet Skafvcång i Mörlonda socken af Kalmar lån; att hans föråldrar Varit bordtolk och att han, sedan afflyttandet från förålarobemmanct vid 17 eller 18 års ålder, tjent som drång hos åtskilliga husbönder i Kolmars lån och på Öland; att han derefter, sedan han sjolf tagit undervisning i låsning, skrifning och räknekonst, bildat, private skolor på landet för allmogens barn; att efter dessos upphörande han dels besökt högskolan i Kalmar och dels seminarium i Lund, för att innämta nödige kunskaper i de ämnen som fordras för folkskolelårare; men att ban af sjukdom och medellöshet icke kunnet fullborda sine ,studier, och deri aflågga något examenspros: vidare att ban från Lund begifvit sig till Malmö, hvarest han blifvit antagen till informator för fabritör Kockums mindre gossar, och att han efter slutat åliggande håraf rest öfver till Kpendamn och derifrån till Hamburg, i af sigt att taga hyra som sjöman, men då han icke lyckats erbålla nägon plats, hade han med seglanse sartyg från sistpämade stad kommit hit till Göth-borg och i Carl Johans församling upprättat eu privat skoJaa Med undervisningsvåsendet hade han fortfarit till i slutet af förl. år, då han slagit sig på cigarrförsåljning i en öppen bod vid Apotheksgatan, hvilken bod han nu förestår. Han sade sig aldrig tillförene får brott ba varit tilltalad, och upplyste på fråge, att namnet Rosenius hade han tagit sig, sedan han hit kommit. I afseende å angifvelsen förklarade han, att han vål af gossen mottagit en del af de guld och silfverpjeser, som fru uppgifvit sig mistat, och hvilka han redan återställt, men endast såsom pant för de penniugelån, uppgående till 56 rdr 8 sk. rga. han tid efter annan lemnat gossen och att han alltid varit villig återställa dessa panter till gosson, så snart denne kunnat ixenlösa dem. Första upprinnelsen till hans transaktion med gos sen uppgaf han vara, att han kort före sista julen låpat bonom. på dennes enträgna begäran, omkring 13 rdr, som han sagt sig behöfva til uppköp af julklappar åt ,mormodren;, och då Rosenius ifrågasatt möjligheten för gossen att återgälda dessa penningar, skulle denne ha yttrat: ,om blott ,magistern,. vill låna mig penningarne, skall jag nog betela dem åter sedan jag fått tillstånd öppna min sparbössa.En annan gång i år hade Rosenius fått besök af gossen, som då åter yttrade sin åstundan att få låna penningar, och då Rosenius afslagit hans begåran, hade gossen blifvit wycket håpen och förklarat: att om icke magistern, (så låt Rosenius kalla sig af sina disciplar) denna gång ville hjelpa honom, vore ban olycklig, emedan han varit nog låttsinnig att förskingra en del af de hyresmedel hans mormoder anförtrott honom uppbåras. Rosenius skulle då ha sföreställt honom huru orätt han handlat och förmanat honom, att hå danefter taga sig tillvara för dylikt, emedan, som Rosenius uttryckte sig, skammen skulle falla på honom (Rosenius), som varit gossens lärarex. Rosenius lånade likväl gossen penningarne, sedan gossen derföre satt några silfverpjeser i pant, hvilka silfverpjeser gossen uppgilvit sig erhållit i arf efter sina föråldrer. Rosenius förnekade deremot hårdnackadt ej mindre att ha mottagit de ånnu icke tillråttakomne sakena, 5 fingerringar af guld, 4 matskedar af silfver, 2:ne saltkar af dito, I par öronringar, en rakknif, en d:o strigel och en schawlett, ån åfven att någonsin hafva förledt gossen till åtalade brottet. Gumman begärde åter ordet och under en störtsjö af bittra förebråelser, riktade mot Rosenius, slutligen till honom utlät sig: Han år en sådan lögnare och inpiskad karban, att han borde landförvisas, för det var ej nog att han förledde gossen till att roffa mig, utan han har också lurat sig till 9 rdr af de penningar gossen haft i sin sparbössa, hvilken på Rosenii inrådan af gossen blifvit öppnad, utan min vilja och vetskap. Gossen börd, med anledning af Rosoni i uppgift A2 sfs inl fårklarade att han fått låäåna I I I