— IV. Affärer. Når brukspatronen kom hem, fann han sin hustru sittande i soffan i salongen bredvid grefvinnan P. — Nå, det var bra, att du åndteligen kom, lilla Pundmark. Grefvinnan har varit så god och lofvat att göra oss sållskap på den der festen; och vi våntade bara, att du skulle komma hem, får att grefvinnan skulle få den åran att få biljetterna. — Biljetterna! ack, det år sant, dem har jag tappat. ,. — Tappat? det år inte möjligt, min vån lilla; då skall du ha tappat plånboken med. Men lika godt; det fins vål andra. Bergqvist! ropade hon, brukspatronen har tappat biljetterna, som du köpte; skynda dig straxt efter andra; — patron ger dig pengar. Brukspatronen drog en djup suck och lem nade ytterligare 50 banko. — Ack, det år sant, återtog brukspatronessan, jag glömde så når såga dig, att en person suttit derinne i ditt arbetsrum hela morgonen så godt, och våntat att få tala med dig. Brukspatronen, för hvilken denna underråttelse var vålkommen, för att komma derifrån