Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 2

— — —— förebråelser, hvilka brukspatronen med en ångerfull syndares resignation afhörde, och ville på intet vilkor låta kapitulera med sig, innan hon upptåckte biljetterna till Eldorado. Detta var ett ovårderligt fynd, ty först och fråmst kunde Amanda, såsom en fashionable dame, icke underlåta att visa sig vid den stora inaugurationsfesten, hvilket alltid föranledt en utgift af tio riksdaler banko; och för det andra gållde dessa biljetter såsom kontant, det visste hon, i fall hon kunde tillskansa sig dem. Hon torkade sig dersöre hastigt i ögonen och antog en mildare uppsyn. Ö Dorträttet år borta, sade hon melankoliskt; men Amanda ser, att hennes lilla pappa ändå tånker på henne, tillade hon och stoppade biljetterna i klådningsfickan. — Hvad tånker du på? skrek brukspatronen något lugnad, sedan han såg att vårsta I stormen lagt sig. — Hvad jag tånker på! jag tånker på, att lilla pappa varit mycket snåll, som tånkt på sin Amanda med de hår biljetterna — eller hvad såger du, Belinda lilla? — Ah, får jag en med då? utropade oskulden glad. (Forts.) — —— —