Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1852, sida 2

— — — — — —— Inrikes Nyheter. Götheborg. Det torde icke vara olåmpligt att fåsta vederbörande domkapitels uppmårksamhet på ett oskick, Som synes inrotat sig hos en viss fraction af ordets förkunnare, det nåmligen, att i sina predikningar begagna tillfållet, att, under jemförelse med andra, framställa sig sjelfva och sina anhångare såsom företrädesvis -heliga-och råttfärdiga, och deremot alla andra såsom -oomvändaoch -Jesu sienderÅc. Man trodde sig lörmärka någonting sådant i Domkyrkan i går; och kan det icke annat ån vara stötande för hvar och en, som icke år gripen af religids fanatism eller vill lyssna till den jesuitiska sirensången, att finna ett heligt rum begagnadt till verldsliga syften — och annat kan det icke kallas, att vilja slå sig till riddare på andras bekostnad, och der söka nåring för sitt andliga högmod, hvilket år ganska nåra beslästadt med det verldsliga, och ännu mera ån detta förkastligt. Herr Joh. Schubach har under hand tillhandlat sig af baron Carl Benett stora Herlanda eller Bagaregården för rdr 41,000 rgs. — Lånsstyrelsen i Jönköpings lån har utfårdat en kungörelse, innefattande en varning mot utflyttningar. — Vid ett i Norrköping den 31 Mars hället sammantråde upplöste sig direktionen för ångfartyget Östergöthlands bolag, hvilket ångfartyg kommer att förenas med Jönköpings ångfartygena och stållas under samma direktion som dessa. Vid tillfållet öfverlemnades till herr kapten Öhman, som i 13 år fört ångfartyget Ostergöthland, å bolagets vägnar en hedersskånk, bestående af: en kaffekanna, gråddkanna och ett par ljusstakar, allt af silfver, samt till styrmannen å ängfartyget, herr G. Palmgren, hvilken i flera år såsom sådan fungerat, en annan sådan, bestående af: knif, gaffel, sked och desertsked af silfver, inlagde i ett elegant foderal. — Med anledning af notisen om att 24,000 rdr b:ko åro genom subskription samlade till en minnesvård åt Berzelius, har Skånska Posten och efter den flere andra tidningar meddelat en vacker beråttelse om huru den gamle komministern i Wirestad sökt så godt han kunnat gifva luft åt sin beundran för den store Linnå, i hvars fådelsebygd han år boende, medelst att låta en bondmålare på beskrifning portråttera den store vetenskapsmannen, åfvensom att på det stålle der Linn först skådat dagsljuset uppresa ett monument. Att detta nårmare motsvarade den obemedlade komministerns tillgångar ån den hådangångnes förtjenster var naturligt; också lärer komministern sjelf bruka yttra om detsamma: Jag har lätit resa det, icke för att visa hurudant ett monument öfver den store arkiatern bör vara, utan för att visa att hår bör finnas ett monument.-be Stockholms industri-handtverks-och sabriks-idkare, hvilka deltogo i expeditionen till London sommaren 1851, hafva i de la Croixs lokal haft en enkel fest, hvartill kapten Fahnehjelm och kammarjunkaren Pontin, såsom upphofsmån och verksamt bidragande till verkstålligheten af ifrågavarande expedition, blifvit inbjudne. Skålar söreslogos för herrar Fahnehjelm och Pontin, hvarvid tolkades så vål de nårvarandes som de frånvarandes tacksamhet, hvarjemte till den sörstnåmnde, i dess egenskap af expeditionens hufvudman, dfverlemnades ett cylinder ur med vidhångande kedja af guld.