Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1852, sida 1

SN TERO ———— raffinad-socker, som från Sverige kunde införas till Norge, låter artikelförsattaren Norr månnen hafva, medelst en exportpremie, i fråmsta rummet sökt från sig på Sverige afleda Fredrikshallska sockerproduktionen och den minskning af tullinkomster, som eljest skulle drabbat dem sjelfve; och från denna skefva 2) åsigt leder sig vidare författaren till det påstående, att svenska regeringen, då den belade Fredrikshallska sockret! med en tullförhöjning af 1 sk. bko, som icke ens skall utgöra något egentligt skydd för svenska industrien, sörsarit så skonsamt mot Norrmännen 3), som möjligt, men att deremot norska regeringens derefter vidtagne lika beskaffade åtgård, att med I no:dels sk. norskt mynt förhöja tullen å svenskt fabriks-socker, innesattade ett ordentligt importförbud och tycktes antyda en -harnslig håmndlystnad4). För att håfva all tvekan hos dem, som, ehuru med förhållandet obekante, icke just alltid förlita sig på tidningens uppgifter, ordar författaren, utan synnerlig grannlagenhet om de låga motiver, som förmenats leda norska regeringen i denna sak, och hånvisar i öfrigt till en not, som vål år beråknad på att bevisa sanningen af artikelns innehåll. Vår uppgift må derför blifva, att söka öfvertyga allmänheten och, om möjligt, åfven redaktionen om det origtiga, så vål i den åberopade noten, som i artikelförfattarens omdöme i sak. Sedan svenska sockerbruks-industrien vid utförsel af raffinad-socker till Norge eller annan utrikes ort och under en lång följd af år 2) Uti Storthingets öfverläggningar i frågan om antagandet af den mellan norska regeringen och de nya egarne af Fredrikshalls sockerbruk preliminert träslade öfverenskommelse, anföres af hr Schweigaard, enligt Christianiap. för d. 17 Maj 1851, såsom skäl för den nytta den föreslagna öfverenskommelsen skulle komma att medföra för norska statskassan, Åatt då norska staten beviljade Fredrikshalls bruks innehafvare, utom tillåtelsen att i tre år alldeles tullfritt införa 15 millioner fZ. rått socker, en exportpremie af en sk. för hvarje CL. norskt socker, som utföres från Norge till utrikes ort eller Sverige (till hvilket sistnåmnda land ock den hufvudsakligaste exporten komme att ske) skulle norska statskassan, genom befråmjande af Fredrikshalls bruks fabrikaters utförsel ur landet, och genom det rum, som hårigenom lemnades till införsel af fråmmande lånders socker, vinna betydligt, såvidtden lemnade exportpremien af en sk. per 66. ersättes med 4 af hvarje 10. infördt fråmmande socker. Alltså ansåg hr Schweigoard det vara af stort gagn för norska staten att antaga den föreslagna öfverenskom melsen och bevilja den deruti stipulerade exportpremien. i Utaf detta resonnement af en bland Norges första statsmån framgår ju ovedersågligen att det var norska regeringens afsigt att medelst beviljande af en sk. i exportpremie per 6t. tvinga det Fredrikhallska sockerbruksfabrikatet ur Norge och, som br S. uttrycker sig, till Sverige, dit det hufvudsakligast kommer att sändas. Red. anm. 3) Då principen af all tullagstiftning i Sverige år skydd för de inhemske fabrikerna, finna vi det ganska skonsamt, att ställa ett norskt bruk, som år och förblifver en utlåndsk fabrik, alldeles på lika om icke båttre fot med de inhemska. I Red. anm. N 4) Den lilla skilnaden år, att i Norge voro de svenska bruken redan ställde i en underlågsenhet mot Fredrikshalls-bruket af cirka 2 sk. svenskt banko per tö., som vål kan anses redan innebära förbud; vi kunna då icke rubricera tilltaget af IYo:dels sk. tull derutöfver för svenska fabrikatet med annat ån en barnslig hämndlystnad. — Red. anm. —7! — — — AhaDö