Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1852, sida 2

kort öfverläggning, tänkte han: bättre fly ån och att han möjligen sjelf, i sitt halssofvande tillstånd, gifvit henne dem, så ansåg han låmpligt att icke ånnu af denna orsak göra alarm. Så kom ordningen till reverserna och dokumenterna. De funnos alla i behåll; men porträttet, som han mottagit samma dag — o, kärlekens Gud! det var borta. Hvad han fann i stållet, var de fem biljetterna till Eldorado, som han önskat till de olycksaligas hemvist. Hvad var att göra? hustrun sof. Efter en illa fåkta; och han flydde med långa steg ur salongen. — Jacob, Jacob! ropade den åfvergifna ma kan; förgåfves! Om han också hetat Josef, så hade det icke hjelpt; han flydde, mera för skråckt ån denne dygdige Israelit, — flydde i syrtut och galoscher, utåt gatan . . . Men hvart flydde han? Det var ett ögonblicks verk för brukspatronessan att ropa: Bergqvist! — Hör på, Bergqvist, utropade hon förtviflad. det står aldrig rått till med brukspatron. Han var i en sådan sinnesförvirring — yrsel — blodet måste ha stigit honom åt hufvudet. Bergqvist vet, hur hetlesrad han år. Han skyndar der utåt gatan. För Guds skull,