Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1852, sida 2

—— — ——— —— ——7 —— — upptäckte der allt slera och slera af sin kära hålsts drag. Det var således någon ungdomssynd, som han ej bekänt får henne. Catharina Hinkenfuss var icke Jakob pundmarks enda kårlek! O, den trolöse! derföre skulle han dyrt få plikta. Under det brukspatronessan tånkte på denna sak, vexte gradvis hennes harm, så att hon slutligen nåstan i raseri rusade in tillbaka i salongen, der hennes man ånnu satt sofvande i soffan. Sally och Jacques hade emellertid aflågsnat sig. Hennes första tanka var att plötsligt våcka gubben, och hålla framför hans ågon portråttet; men vid nårmare besinnande var detta ej rått politiskt, ty det kunde ju åndå vara en möjlighet, att han vore oskyldig; och då skulle hon endast göra sig lycklig. Hon beslöt dersöre att gå mera diplomatiskt till våga. Hon intog således sin förra stållning, dock icke fullt så nåra som förut, och låtsade åfven sofva. Efter någon stund vaknade gubben; och det första han gjorde, var, efter vanligheten, att kånna efter sin plånbok. Når han fann sin hustru sofvande, tog han upp den och bårjade inventeringen af kassan. Der fattades femtio banko; men som det dunkelt försväsvade honom, att hans Carin begårt dessa af honom, I