anseende till det mehn, som jag ansåg min heder hafva lidit af medarbetareskapet i hans tidning, förklarade: 1) att jag vore fri från alla mina med honom ingångna förbindelser och 2) att han af mig icke vidare emottoge några bidrag till tidningen -Folkets Röst.Med samma skrifvelse återsände han till mig. öfverkorsadt, det oss emellan uppråttade kon trakt, åfvensom det honorarium för löpande månaden, hvilket jag, enligt kontraktets 8:de mom., redan den Iiste dennes bordt utbekomma. Arfvodet för Januari månad deremot, å hvilket invisning i stället för penningar måst af mig tagas, år ånnu i denna stund oguldet, oaktadt assignationen flera gånger blifvit till inlösen presenterad. Så förhåller det sig med mitt -uttråde-ur red. al tidningen -Folkets Röst. — Nu några få ord om mitt intrådande i densamma, hvilket af åtskilliga tidningar blifvit så omildt bedömdt. I medio af Juni månad sistlidet år, sedan genom egarens af Götheborgs Handelstidning. förre kamreraren J. Sandvwalls, asvikande från siderneslandet mina mångåriga relstioner med nämnde tidnings redaktion helt osörmodadt blifvit rubbade, besökte jag hr L. J. Hjerta och frågade honom, huruvida någon plats i red. af Aftonbladet kunde för mig vara att påråkna. Svaret blef, att för ögonblicket vål ingen sådan vore ledig; men hr Hjerta lemnade mig dock under nåmnde och följande månad sysselsåttning med redigerandet af åtskilliga litteråra revyer och gaf mig jemvål hopp om en mera beståmd sysselsåttning för det kommande året, så vida han behålle Aftonbladet, eller i annat fall med andra litteråra arbeten för hans råkning, hvarigenom jag då hade kunnat påråkna en viss årlig inkomst. Mot slutet af Juli månad, sedan rykte hade uppstått om att hr Hjerta åmnade öfverlåta Aftonbladet på annor person, anmodade en af mina vånner mig att i detta hånseende göra hr Hjerta ett anbud. Detta föranledde mellan mig och honom en underhandling, som med all utsigt till framgång för mitt uppdrag fortgick under loppet af ett par veckor. Slutligen blef den dock af hr Hjerta afbruten derigenom, att en förut öppnad, men någon tid afstannad, negociation mellan hr Hjerta och Aftonbladets nuvarande redaktör helt oförmodadt åter upptogs och den sistnämndes anbud af hr Hjerta erhöll företräde framför min hufvudmans. Hårigenom tillintetgjordes för mig en förhoppning, som både för min dåvarande stållning och mina framtida förhållanden var af största vigt. Om Aftonbladet hade öfvergätt i min hufvudmans ego, så hade jag blifvit den, åt hvilken ledningen af nåmnde tidning kommit att anförtros, och jag hade då kunnat påråkna ett honorarium, som satt mig i stånd att med lugn se kommande dagar till måtes. Nu åter gick jag miste om ej blott denna plats, utan åfven den sysselsättning som hr Hjerta gifvit mig hopp om att erhålla, i den händelse att Aftonbladet kommit att förblifva hans tillhörighet. De underhandlingar, som egt rum rörande Aftonbladets försäljning voro, såsom jag inom kort erfor, hr Sjöberg icke obekante. Då de, såsom jag har ofvan visat, icke utfallit till min fördel, gjorde han mig anbud, att, mot ett årligt arfvode af 2,400 rdr rgs, intråda i redaktionen af hans tidning. Vilkoren får detta intråde öfverlemnade han åt mig sjelf att förslagsvis uppråtta. De hufvudsakligaste af dem, nemligen de, som angingo tidningens blifvande tendens, blefvo af hr S. med några få föråndringar gillade och antagne. Under så beskaffade förhållanden och då jag, på sått nåmndt år, 1) såg mig beröfvad den inkomst, hvilken jag, såsom Handelstidningens hårvarande korrespondent, med såkerhet påråknat;