Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1852, sida 1

— Hör du, gubbe lilla, jag lånar din plånbok lite ... såg, får jag ta? I oo Tag hvad du vill, gumma lilla. Och i detsamma föll brukspatronens hufvud ner på bröstet; han sof som ett murmeldjur. Brukspatronessan stack varsamt sin hand i hans bröstficka och fick upp hans plånbok I — det heligaste han hade, och som annars ingen vid stort ansvar vågade röra. För säkerhetvns skull ansåg sig dock brukspatronessan böra såga sin son och dotter, åfvensom betjenten Bergqvist, hvilken ånnu var sysselsatt med afdukningen: — Ni hörde ju, att jag hade lof? hvartill svarades ja-. Att sortera ut femti banko ur denna rika samling var icke svårt; men derunder hånde någonting, som såkerligen skulle gjort gubben yrvaken, om han i dråmmen haft någon uppenbarelse om, hvad som söregick. Ur en af sidofickorna i plånboken fåll nemligen ut och i fru Pundmarks knå ett icke illa måladt portrått af ett ungt fruntimmer. Brukspatronessans första intryck var löje och förundran, så att hon var på vippen att meddela sina barn sin upptåckt; men hastigt betånkte hon sig, stoppade behåndigt portråttet