Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1852, sida 1

tas juks, direkte til föräldrar, och utbor vig som en gkåts af dem, alt de vilja låta henne giftas med deras herr son — en handling, hvartill motivet på ett något mystiskt sått angilves vara den intressanta situation, hvari hennes yåninna JeanneSophie råkat. Löjtnant Charles nappar också rigtigt på kroken, men stackars karl! det får han dyrt ångra, ty hans kåra hålft tyckes icke studera på annat, ån att underkasta honom förödmjukelser, och sortsätter dessutom en kårleksintrig med krigsrådet, med hvilken hon slutligen gifter sig, sedan hennes man, bragt till sörtvislan, skjutit sig. Och sedan Viola så der på diverse håll sörskasr.t sig njutning af lifvet, sortfar hon åndå att i förf. ögon vara en -ånglaren-varelsel! Den råa sinlighet, som spelar alltigenom denna roman, har, man måste tro det får sörf. skull, blifvit så ohöljdt framställd, får att visa sig afskråckande, och kan, så taget, ge anledning till en fördelaktig tolkning af förs. afsigter. Må en sådan tolkning för denna gång bli vår! Men må också förf. för kommande tid taga sig till vara för en så tvetydig framstållning af dygd och last, ty det skulle då lått kunna hånda, att man vill debitera henne för att förvexla dessa begrepp. NEAR AL