Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1852, sida 1

sjön, En nycksull qviana-,Etit rykte m. sl. och hår -Förmyndaren-Nlr man begilver sig ut i en öcken, brukar man hafva kompass med sig, på samma sålt, som då man begilver sig ut på hafvet. Ja, kåre låsare, tag med dig en kompass, når du ger dig ut i -Förmyndarensdjupa sand denna öcken, öfver hvilken inga stjernor lysa — tag med dig en kompass, ty annars hittar du aldrig i hamn. Och ho beståmmer denna öckens latitud och longitud? Någonting, som fru Carlns romaner beståmdt hafva för sig, år, att man genom dem I får ett begrepp om oändligheten. Det år redan ett arbete att skåra upp dessa evighetsarbeten (det år icke för att smickra, som vi kalla dem så). Men herrar Östlund Berling såga: -hvad du sår, det skall du ock uppskåra-, hvilket bör förstås på det sått, att hvad du subskriberar på måste du också skåra upp-. UMeen når detta år gjordt, återstår det vårsta. FfFyörf. låter oss förstå, att vi böra ha lått för att gissa, hvad det år för en stad hon menar, den der, i hvilken -Förmyndarenrörer sig och hafver sin varelse. För vår del hafva vi icke haft svårt att gissa det. Det måste vara Söder-Telge, ty det kan icke vara annat ån Telge tokar, de i romanen handlande personerne. Det år någonting originelt uti iden, att skildra ett sådant samhålle, och man saknar hår ingenting annat ån Äkallvattenkur-anstalten— men kanske år det med flit gjordt, på det ingen må såga att någonting står torrheten i arbetet. Annars fram ställer nog -krigsrädet Severin Wendelsköldtypen för en vattenkur patient. Förf. har, sannolikt ironice, framststållt honom som en mycket klok, mycket älskvärd, mycket förträsslig man. En satir ligger redan deri, att vilja sramställa ett -krigsrädsom en kärlekspilt; dessa aktningsvårda embetsmån bruka eljest mera befatta sig med sina luntor ån sina kårleksangelågenheter. Men vårt krigsråd, med sin inbillade sjuklighet och sin fixa id att han skall -dö till bösten-, försmär icke att underhålla en liten kurtis, 1:o med sin svågerska, fru Laura, under hvars toffelregemente han dessutom villigt böjer sig, 2:o med sin pupill, Viola, som den förtråsslige mannen fortsåtter en kärlekshandel med, åfven sedan hon blifvit gift! 3:o med sin -savorit-, JeanneSofi — en ung dame, som i herr krigsrådets hus råkar i en -intressant belågenhet-, och 4:o med hela den feminina befolkningen i Telge, inför hvilken han, efter att ha gifvit sin sjuklighet på båten, upptråder som en rikskurtisör. Viola (det står icke om det år en viola di gamba eller viola damore, men menas troligtvis det senare) kan icke nog beundras för rikedomen i sina kånslor, som råcka till, icke allenast för det krassliga krigsrädet, utan åfven för löjtnant Charlesoch den förfårligt tråkige kapten Swabert-. Sedan den änglavarelsen, som förf. kallar henne, förgåfves lagt an på krigsrådet, som, hvad åktenskap betråffar, synes något difsicil, Springer hon, gripen af en oemotståndlig gifst RR I I