vo vi störda; och dersöre sade hon när hon gick: Det år båst, når herrn får några vackra skinkor, han kommer upp till mig: jag bor der och der; men passa på, då ni tror, att jag kan vara ensam. Om min kammarjungfru är hemma, det betyder ingenting. Tror, du, jag år så dum, så att jag icke begriper det, tånkte jag. Kammarjungfrun var en slipad unge, kanske något espiegle; men det kunde icke skåmma bort saken. Jag hade tillråckligt besökt spektaklerna,för att veta, hur iman ståller sig in med kammarjungfrur. Mina små besparingar gingo mest åt för att öppna vågen till min dame. En dag — eller råttare sagdt, en eftermiddag — jag hade sett barnen åka ut med guvernanten — fick jag se kammarjungfrun i porten midt emot. -Hör du, Lisette lilla! år hennes nåd ensam? -Ja!svarade hon blinkande — -bara Jag. Jag kastade af mig förklådet. Det var redan skumt; men jag såg att det lyste bakom gardinen i hennes nåds rum. Jad fattade en skinka under hvardera armen, utan att se 7