Salon. Schillers yngsta syster Nanelte. Nanette, ellor som brodren vanligen kallade henne, Nane, var det yngsta af de fyra barn, hvarmed föräldrarnas äktenskap var välsignadt, och föddes på Solitude år 1777. Hon var en älskvärd flicka, full af naturligt förstånd och en glödande fantasi, samt lika utmärkt för sina själsegenskaper som för qvinlig skönhet. Brodren var hon tillgifven med en hänryckning och en kärlek hvilka lika mycket gälde menniskan som skalden; deremot egnade henne brodren redan tidigt en innerlig och öm uppmärksamhet. Ofta uppstod hos honom den tanken att taga den mycket lofvande flickan till sig, för att sjelf leda hennes själsutveckling, men med hans obestämda och osäkra förhållanden var detta ganska svårt om icke omöjligt. Också skulle den betänksamma sadren, hvilken, i fullkomlig öfverensstämmelse med sin kloka hustru, bemödade sig att uppfostra sina döttrar till dygd och sann huslighet, svårligen gifvit sitt bifall till detta vågade steg. Men så snart Schiller i Jena inrättat ett eget bo, gaf han fadren oupphörligt del af sin önskan, att denne skulle skicka hans Nane till Jena på någon tid. Först två år senare skulle dock denna önskan gå i fullbordan. Sommaren 1792 kom nämnligen modren, efter en lång och svår sjukdom, med Nanette på besök till Jena, och beredde derigenom sin son, likasom äfven sig sjelf och sin dotter många lyckliga och glada dagar. Den 15-åriga flickan visade de herrligaste själsanlag och en utomordentlig lättfattlighet, samt blef innan kort älskad och värderad af alla som lärde känna henne. Att deklamera ställen ur sin broders skaldestycken, var hennes högsta glädje; dervid beredde hennes schwabiska naivetet icke allenast de nya slägtingarne stort nöje, utan hade äfven det mest välgörande inflytande på skaldens sinnesstämning. Med innerligt välbehag hvilade ofta hans själfulla blickar på den älskade Schwaberflickan, som förstod att i hans bjerta återväcka de kära hemlandsljuden och de dyra barndomsminnena. Hon är god, säger han i ett bref till sin vän Körner, och det tycks som om det kunde blifva nägot utaf henne. Hon är likväl ännu allt för mycket ett naturbarn, och det är väl också det bästa, då hon likväl ej skulle kunna erhålla någon förnuftig bildning. Under hans långa vistande i Schwaben, från Augusti 1793 till Maj 1794, växte den kära flickan ännu fastare till hans hjerta. Under det sporrande och lifvande umgänget med honom förädlades hennes själ så att Schiller, vid sitt afsked från fäderneslandet, trodde sig berättigad till de skönaste förhoppningar för bennes framtid. Men endast ett kort lif var henne beskärdt — brodron hade sett hennes älskliga drag för sista gängen. Vid pass tio år förut hade Nanette, som en flicka af 7—8 år, jämnt sine äldre syster Louise, varit närva