kortningslångd, som för det löpande uppbördsåret skall uppråttas, hvarjemte, efter hvad insåndaren har sig serskildt bekant, lånsmannen å restlängden för tvänne socknar, in margine tecknadt ask. får hvarenda inhyses, i backstuga och på socknen skrifven person, med tiltsågelse att serdingsmannen må i alkortningslångden upptaga berörde personers utskylder. Och sedan afkortningslångden, utan föregängen undersökning hos de restskyldige, sålunda blifvit uppråttad, insåndes den till kronolånsmannen, hvarefter sjerdingsmannen fortsåtter indrifningen af öfrige rester, dervid många af de i askorlningslångden upptagne skattskyldige frivilligt instålla sig och erlågga deras utskylder, om hvars skedda afkortning de icke ega kånnedom, emedan asfkortningslångden icke, på sått föreskrifvet år, upplåses från predikstolen, utan påskrifves af pastor och några socknemån antingen i sakristian eller hemma hos pastor; och vid hvilken påskrift ingendera bryr sig om att taga nårmare kännedom om innehållet deraf. För de kronoutskylder som sålunda till fjerdingsmannen erlåggas, år han naturligtvis dåmera hvarken underkastad redovisningsskyldighet eller kontroll, utan falla de i hans egen pung, såvida han icke har serskildt fårståndigande att deraf dela med sig, hvilket likvål icke bör kunna fårmodas. Dessa förhållanden, för hvilkas sannfårdig— , . het insändaren vill ansvara, har man blott velat upplysa för att derpå fåsta vederbörandes uppmårksamhet; och torde man deraf hafva anledning tillstyrka dem, som med indrifning af restantierne egentligen hafva befattning, att så väl någon gång låsa öfver sin instruktion, som ock taga kännedom om lagens stadgande i 45 kap. Missgerningsbalken. Cicero.