Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1852, sida 2

—-— — — U — — Utrikes Nyheter. I dag på morgonen har ingått dansk post af den 30 Mars. DANMARK. Konungen har, i enlighet med riksdagens beslut, bemyndigat finansministern att, finansåret 1852—53, använda medel af dresundstullens och strömstullens administralionssond, dock icke ösver 200,000 Rbd, för att såtta de trenne sundoch strömtullstationerna i en elektro-magnetisk förbindelse med Hamburg, med mellanstationer åtminstone för Köpenhamn och Flensburg. Ridderoch landskapet i Lauenburg har i ett möte d. 22 och 23 i det väsendtliga antagit det kungliga förslaget till Lauenburgs framtida författning, det vill såga en tredelad Ståndsrepresentation. be tre stånden äro adel, borgare och bönder. TYSKLAND. Ett slottkonsress har hållits i Hannover, hvarvid mycket diskurerats, men resultatet blifvit — noll. I preussiska budgeten för 1852 år blott begårdt 411,716 thaler till flottan, och detta anslag står till på köpet uppfördt emellan småutgifter och inralidvdsendel. Denna omståndighet har också en deputerad, Kruse, betecknat som ett elakt omen. BELGIEN. Processen emot redaktörerne af -Bulletin frangais,grefve dHaussonville (hertig Broglies måg) och hr Alexandre Ihomas, företogs den 20 Mars inför assisråtten i Brabant, som har sitt såte i Brussel. Åhörarnes antal var mycket stort, och ett ovanligt antalgendarmer var tillstådes. Bland ähörarne bemärktes hrr Lamoriciere, Cråton och hertig Broglie. Tilltalade dHaussonville bar hederslegionens band. Ådvokat Bartels satt ensam på sörsvararnes bånk. På uppmaning af generalfiskalen tog dHausson ville ordet och hans fasta och klara språk gjorde stor verkan på åhörarne. Han sörklarade, att man blott kunde tillskrifva franska regeringen, att Berryer och O. Barrot icke kommit för att upptråda till de anklagades försvar, enår de hotats med landsförvisning, om de begåsvo sig till Brussel. Han påstod, att den mot de anklagade åberopade lagen af 1816 icke var anvåndbar på honom, enår L. Bonaparte icke var någon suverån; han hade för öfrigt alls icke sörnärmat honom, enär det alls icke kunde anses för en förnårmelse, om man kallade en oårlig man för en skurk. Tillslut upplåste han flera tal af franska republikens president, som denne hållet vid sitt val till representant och som president, tal, hvari denne vid sin heder lofvat att respektera konstitutionen. Hans mot dessa lösten rakt stridande handlingssått var således ej sådant som en rättskassens mans borde vara. Försvarstalet åhördes med uppmårksamhet och asbröts ofta af publikens bifallsyttringar. Efter d Haussonville tog A. Thomas ordet. Han talade med så hånförande våltalighet, att han understundom fullkomligt eljektriserade publiken. Äfven han invände, att lagen af 1816 icke var anvåndbar på honom. Han erinrade om, att den blifvit stiftad emot Le nain jaune, en tidning. som redigerades af Bonapartister och förnämligast af herrar Bassano och Quinette, de respektive fåderna till den nuvarande franske gesandten och hans företrädare, hvilka hade föranledt åtalet. Denna lag, på hvilken bonapartisterne stödde sig, hade blifvit riktad emot dem och allaredan på den tid, då den stiftades, bekåmpad af det liberala partiet i generalstaI terna. Den anklagade påminte sedan om alla Louis Bonapartes handlingar och försvarade derigenom, under åhörarnes lisliga och uthållande bifall, alla de som sörgripliga ansedde yttranden i Bulletin francais. Vidare försvarade han sig emot den förebråelsen att hafva missbrukat den belgiska gåstfriheten. Han kånde Belgien som ett fritt land, hvarest man kunde tala sanningen, och hvarest man aldrig skulle tånkt på något åtal, om franska regeringen icke klagat. Han beklagaÄ i — — — — — — — —2 -— — —