Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1852, sida 2

— ALL —————— —— melia? Nog är hon mera lik en kamel än en ros. — Alltid satirisk! sade modren bannande; på det viset skaffar du dig bara ovänner, min söta gosse. — Nå, men hvarför skola de också kalla upp sina ungar efter blommor? Rosa! Georginal Hvarföre inte så gerna Leontodon taraxacum eller Cala ätihopica? Har mamma någon syltad ingefära? — Nej, mitt kära barn! hur då? vill du ha? — Ja, visst vill jag det. — Då skall Bergqvist straxt få gå och köpa. Men hvar finns sådan, som är bra? — Hur skall jag veta det? det får han ta reda på sjelf. — Tyst, hos Landberg vid Röda bodarne, tror jag, eller hos Grafström på Fredsgatan. Men skynda dig, Bergqvist. — Fan så godt, syltad ingefära; pikant i smaken. Men hur var det med syndaregistret på gusterna? — Jo, enkegeneralskan IIuskors. — Jaså, hon som svälter sig i tre dar, när hon skall på någon souper? Ser för resten ut som en gammal grind, som hänger bara på en hake. -— Ja men, ser du, hon är generalska ändå. I Presidenten med fru och döttrar.