Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1852, sida 1

— ::::t i en såtölj i gula salongen. Den hon adresserade sina ord till, var Victor, hennes mans brorsson, som satt vid divansbordet, med en pappersremsa framför sig och pennan i handen, färdig att anteckna dem till hvilka bjudning skulle utgå. Klockan var så der 11 på förmiddagen. Brukspatronessan hade ej ännu hunnit göra full toilette; men som rimligtvis intet besök af vigt var att vänta så der dags, så vore det kanske obilligt att klandra, att hennes strumpor icke voro af en blancheur irreprochable, att mössan, som råkat komma på sned, ej var nog omsorgsfullt neddragen öfver det fordom bruna håret, och att morgonrocken af ljusgult siden, i anseende till åtskilliga fläckar af betänkligare beskaffenhet, ej ännu blifvit utbytt mot en mera presentabel. — Tant vill, att det skall bli elegant, sade Victor; det är lätt att åstadkomma med tants ressurser; men animeradt, det är en annan sak. Vill tant ha dans? — Jag skulle gerna vilja ... men man hade inte dans hos öfverste W. .. sist. — Åh, jag tycker, tant har kommit så långt nu, att det kan vara tants tur att föreskrifva moderna. Jag röstar för dans och en kryppolska efter soupern, hvari alla, både gamla och unga, deltaga. På det sättet blir det animeradt. Presidenten S. hade så häromdagen.