Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1852, sida 2

,Aäi3.——(——— — —— — i Brandförsäkringsverket, och nu på tapeten att bli riksdagsman. . — Man skulle ju tro att det vore ett riktigt ljus; men mig förefaller han något olofligt dum, om jag får lof att säga. — Det är just hans lycka, bror! Skulle annars i dessa tider utmärkelser hagla öfver honom. Riddare är han af Wasen, och kommendör vill jag hålla att han är inom ett år, och en så rik man bör ej behöfva länge Vänta på, att Nordstjernan håller Wasen sällskap. — Hans hustru roar mig rätt ofta, när hon använder sina fransyska ord, som genom en serdeles ödets skickelse alltid utmärka någonting helt annat, än hon menar. Hon måste hafva kommit sent med i verlden? — Kors ja, det är väl knappast ännu tio år, som de lefvat på den fot de nu göra. — Ha de flera barn, än Jacques och Sally? — Ja, en dotter till, Amalia, som är gift med en kammarherre Lerchenflyckt, bosatt der nere i Småland. De lära komma upp till Stockbolm till riksdagen. De spelande herrarne hördes i detsamma skjuta stolarne från bordet, för att räta ut sig litet och ta sig ett glas. Jacques kom fram till det öppna fönstret, för att svalka sig. — Det är sig så likt, sade han, femhundra