Clara-bilden, af Henrik Conacience. Öfvers. af o,—n. VIL (Forts. fr. N:o 70.) Detta exempel följdes icke blott af de tre kamraterna, utan åfven Clara började gråta. Grefvinnan tackade flickorna för deras vånskapsskänk och tänkte att genom tröstegrunder såtta en gräns för deras sorg; men det lyckades icke, ty man vet att ibland fruntimmer år ingenting så smittande som tårar. Clara hade snyftande omfamnat Trees och de andra flickorna betraktade med djup rörelse detta skådespel. I hela hopen såg man snart ingenting annat ån förklåden, som långsamt fördes till ågonen. Alla flickorna hade dolt sina ansigten och greto i tysthet. Några ögonblick derefter ansåg grefven det vara tid att göra ett slut på dessa sorgliga vånskapsbetygelser. Han talade derför några ord. med Clara, förde henne till . vagnen,