5. P Udrag ur en Stockholms-korrespondens till Örebro Tidning: -Iag nåmnde statsrådet Genberg. Man beråttar hår en rålt lustig namnförvexling, hvarför han varit utsatt. — Vid general Peyrons begrafning hade den gamle presidenten Rosen fått på sin del, att gifva befallning om den ösliga föregående serafimerringningen. I anledning deraf tillsåger han sin betjent, att kalla vaktmästaren Genbergatt infinna sig hos presidenten påföljande morgon, före kl. 9. Betjenten hörde namnet såsom -statsrådet Genberg-, och anmålde hos denne presidentens kallelse. Statsrådet Genberg, som ej kånde presidenten Rosån, infann sig dock på besagd tid, förmodligen i tanke, att någon sak af vigt kråfde hans instållelse. Misstaget upplystes, men vållade dröjsmål med serafimerringningen, så att denna egde rum vid sjelfva begrafningen på Onsdagen, i stållet för att den bordt ljuda föregående Måndag. Ett reformstråfvande, det djupaste kanske af alla, arbets-associationsandan, utvecklar sig hår åfven i handling, De skrådderiarbetare, om hvilka jag förut talat, hvilka till Kgl. M:t ingåfvo petition om rättighet att få associera sig till ett fritt bolag, hafva, utan att afvakta Kgl. M:ts bifall till deras anhållan, öfverenskommit att bilda sitt bolag på sått, att en af dem, som dertill blifvit utsedd, begårt burskap, och har sedermera med sina kamrater uppgjort ett ordentligt, bindande bolagskontrakt. De skola öppna sin verkstad den 1 April i Folckers hus vid Brunkeberg. Vinna de framgång, såsom man bår hoppas, emedan alia medlemmarne åro dugliga och redbara mån, torde den allmänna meningen komma att så tydligt uttala sig till deras förmån, att de hinder, som nuvarande handtverks-förordning lågger emot dylika bolag, blifva upphåsda. Det är eget nog, att redan slera mästare i skrädderijrket, som drifva sin rörelse med mindre ressurser och dersföre utan synnerlig fördel, önska att få inträda med i den nya associationen. Äfven i boktryckeriyrket har ett liknande bolag bildat sig, på så sått, att en mångd mera försigkomna konstfårvandter och faktorer ingått i ett aktiebolag å 50 rdr pr aktie, och hafva inköpt ett förut i gång varande tryckeri, till ett pris af omkring 4000 rdr bko. Det säges att någon eller några af de större pa tronerna i yrket på allt sått sökt motarbeta denna förening, hvilken de helt skeft uppfattat såsom varande fiendtlig emot deras eget intresse. Så uppfatta dock ej alla saken. Med glådje erfor jag t. ex. att den gamle, högtaktade boktryckaren, direktören Zach. Hzeggstråm icke blott ej var emot den nya föreningen, utan tvertom gladde sig deråt och uppmuntrade sina arbetare att deri deltaga.-Det år det enda sättet, yttrade han, i ett yrke, som fordrar så stora förlagskostnader som boktryckeriet, för arbetaren att vinna en mera oberoende stållning och en lyckligare sramtidsutsigt. Så år det ock. Att samla kapital till anlåggande af ett boktryckeri blir, med ytterst få undantag, en arbetare omöjligt — och huru många tryckerier skulle ej uppstå om de kunde det? — men att samla 1 å 200 rdr till en eller flera aktier, det år alldeles ingen omöjlighet. Men möjligheten att vinna ett sådant mål blir en stor äggelse till sparsamhet och ordentlighet.