sa, all del Kortåste vagen ull VyCHCECTH aT Ior de båda provinaer, som utom Wermland af jernvågen skola genomskåras, den mest sördelaktiga, likasom den otvifvelaktigt måste vara det för Götheborgs samhålle, och vi gå nu att för våra låsare framlågga storheten af de intressen, som inom sistnåmnde provins eller Wermland tala derför. Wermlands lån med 251 privilegierade smidesverkståder och en tillverkning af stångoch åmnesjern, som år 1850, eller det sista för hvilket Bergskollegii beråttelser blifvit offentliggjorda, uppgick till 125,091 skZ. eller nåra en femtedel af hela rikets tillverkning, hvilken enligt samma beråttelse detta år var 645,934 skel, år icke allenast det, som af alla Sveriges provinser har den största jerntillverknin gen och följaktligen åfven det som af denna handterings tillstånd år mest beroende, utan år också otvifvelaktigt det som deruti gjort de största framstegen och uti hvilket handteringen nu med den största skicklighet och sparsamhet bedrifves. Der tillgodogöras icke blott den ur grufvorna håmtade jernmalmen utan också högst betydliga qvantiteter plockoch vaskmalm ur de gamla varphögarne: vid dervarande masugnar blåses betydligt mera tackjern under dygnet och med mindre kolåtgång ån någon annorstådes; der finnas de fleste Lancashire-hårdarne; der de fleste våltugnarne, hvilka uti Wermland blifvit uppfunne, och derifrån komma de fleste rangjernen, hvilka af utlånningen betalas med ett öfverpris icke betingadt uteslutande af malmens godhet såsom Dannemora jernens, utan fastmera af den skicklighet och omsorg, med hvilka jernet blifvit beredt. Det år sorgligt att efter denna visst icke uttömda förteckning på sörbättringar, som uti Wermland blifvit uti jernhandteringen vidtagne, omtala huru föga de bemödanden att åstadkomma för behofvet mera tillråckliga qvantiteter af det råmateria!, på tillgången hvaraf stångjernstillverkningens storlek inom orten i så hög grad år beroende, eller tackjernet, att erhålla detta material billigare, och att der slutligen ej så kan ske genom sabriceringen af en mera sörådlad vara blifva satt i tillfålle att med någon fördel kunna betala det höga pris, hvartill den lifliga efterfrågan uppjagat detsamma, — huru föga, såga vi, de bemödanden, hvilkas frukter nåmnde förbättringar varit, ehuru lyckade de ån i sig sjelfva åro, likvål förmått att för provinsen åstadkomma; huru i trots af dem stångjernstillverkningen inom lånet under en lång följd af år aftagit; huru flera bruk, som blifvit privilegierade såsom ågande fullkomligt tillråcklig vattenoch koltillgång, aldrig blifvit byggde, och andre, som långe varit en kålla till inkomstoch arbetsförtjenst för kringliggande ort, blifvit nedlaggde, emedan det icke vid dem långre lånat sig att smida; huru de privilegierade verkstådernes antal år efter år aftagit, och huru då en båttre framtid under de sista tre å fyra åren tyckts för Wermland öppna sig, i det att stångjernstillverkningen på det hela för lånet varit i stigande, detta varit en söljd af de briljanta resultater, som vid några få bruk vunnits, under det att minskningen af tillverkningen vid de flesta alltjemnt fortgått och på Westerlandet nu smides mindre ån för tio år sedan. Lägg hårtill att de förbättringar, som skett och de föråndrade smidesmethoder, som blifvit införde gjort den vermlåndske bruksågaren mera och icke mindre beroende af utlåndska konjunktursförhållanden och det år i sanning en mörk tafla, som vi upprullat öfver provinsens framtid. Tyvärr äro vi försedde med allsör många statistiska fakta för att kunna betvisla dess verklighet. Tackjernsbristen uti Wermland har redan långe utgjort föremål för auktoriteternas klagan. Uti Kongl. Maj:ts besallningshasvandes beråttelse för åren 1828 tillochmed 1832 lemnas en öfversigt, utvisande blåsningsdygnens antal un der olika perioder alltifrån 1761 och anmårkes att tackjernstillverkningen varit högst under åren frånochmed 1781 tilloch med 1797, då blåsningsdygnens antal varit öfver 4,500, men sedermera i aftagande. Uti nåsta femärsberättelse eller sör åren 1833—37 säges att det vid jemförelsen emellan stångjernsoch tackjernstillverkningen besinnes att den senare ej uppsylt två tredjedelarl af brukens behof. Uti berättelsen får åren 1838--42 anmårkes åter att tackjernstillverkningen i lå