Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1852, sida 2

Liksom en röst i hans inre plötsligt tilltalat honom, steg han upp och sade till Clara: Man skulle hela dagen kunna spräka med dig, min lilla herrliga flicka! Kom och låt mig gifva dig en hjertlig kyss; måhånda får jag dig att tacka för lugn och lycka. — Men du får icke för någon upptåcka hvad som få refallit hår. Kom och omfamna mig ånnu en gång, jag hoppas att det icke skall blifva får sista gången. Gå nu helt lugnt till ditt arbete och såg ingenting; du skall nog bli lycklig, Clara! Grefven lemnade rummet och talade sedan några hemlighetsfulla ord med föreständerskan, som icke utan oro väntat utanför dörren. Hvad grefven sagt henne, måtte hafva uppfyllt henne med glådje, ty med ett leende tog hon afsked af honom, skyndade derpå jublande till Clara, tog henne i sin famn och betåckte henne med kyssar. Emellertid hade grefve dlmata låtit öppna porten får sig och ilade med hastiga steg till midten af staden. (Forts.)