Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1852, sida 1

— —U— ————— — — Skynda er således och uppfyll min begåran. — Ja, ja, herr grefve, stammade -modrenaldeles förvirrad; men jag tror att hon år utgången, jag skall se efter! — Ni vill bedra mig, fru förestånderska, ropade grefven håftigt; men det skulle ni kom ma att ångra. , Suckande lemnade föreständerskan rummet och begaf sig till arbetssalen, hvarifrån hon snart återvånde med Clara. i nder vågen sade hon till flickan: — Det år grefve dÅlmata, din beskyddarinnas man. Han ser mycket ond ut! Du måste vara mycket vånlig mot honom, hår du det, mitt barn! — Ja, -moder-, min beskyddarinna har befallt mig det; men hon har också sagt att han år så god. Förestånderskan fick icke tid att svara på denna anmårkning, ty redan stodo de vid dörren till samtalsrummet. Hon förde Clara fram till grefven och stannade sedan vid dårren, i det fasta beslut, att hvarken genom böner eller hotelser Jåta grefven blifva ensam med Clara om han önskade det; den stackars frun fruktade, att grefven skulle misshandla det arma barnet. Clara stannade tyst framför grefven och H