Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1852, sida 1

En blick på den nyare dramatiken. Det år icke en anmärkning sedan i går, att dramatiken under den passerade delen af vårt århundrade befunnit sig i ett sjunkande tillstånd. Och likvål har under ingen period skrifvits så mycket för theatern. Ovantiteten har fått ersåtta hvad som fattas i qvalitet. I Frankrike i synnerhet hafva skådespelet och komedien varit bearbetade af en hel legion sörzattare. af hvilka blott ett ganska ringa antal ör någonting att såsta sig vid. Casimir de la Vigne med sin akademiska stelhet, Victor Hugo med sina romantiska dfverdrifter och Alexander Dumas med sitt tomma essektsökeri, hafva ingendera dokumenterat sig såsom dramotiska författare af första ordningen, och Eugene Scribe, nåstan den ende, som år värd att nåmna bland komediskrifvare, har genom sin lösa moral förderfvat hvad han annars kunnat verka genom sin qvickhet. — Af dramatiska författare i Tyskland bör med aktning nåmnas Karl Gutzkow, utan tvifvel den gedignaste, åfvensom den såsom litteratör och kritiker mest bildade och skarpsynte af dem alla. Emellertid felar det honom — och han erkånner det sjelf — det nödvåndigaste för att ingjuta lif i dramatiska skapelser, nåmligen handling — denna dramens lokomotiv, utan hvilket den ej kommer ur flåcken. Frih. v. Maltiz förtjenar erkånnande får sin öfverlägsenhet i den politiska satiren — också har