Clara-bilden, af llenrik Conscience. Öfvers. af 6,—n. V. (Forts. fr. N:o 63.) Knappt hade Clara varseblifvit grefvinnan, sörräån hon med hela uttrycket af sin sörtjusande silfverstämma utropade: Ack, mamma, år du der? jag kommer, jag kommer! Vid dessa ord utbredde hon armarna ech iJade i glad snabbhet utför trappan, så att hon redan hångde vid grefvinnans hals och betåckte henne med kyssar, liksom i glådje öfver hennes återkomst efter en lång frånvaro, innan denna hunnit nedsåtta lampan. Emellan kyssarna föllo hennes otydliga ord som lyckans perlor ned i grefvinnans hjerta, som hotade att språngas under barnets håftiga smekningar: mållös tryckte hon barnet till silt bröst och glömmande sig sjelf och allt annat njöt hon en himmelsk lycksalighet af