kättegångsoch Polissaker. Arbetskarlen Johannes Lustig var sistlidne Fredag inställd uti poliskammaren för det han dagen förut, under sysslande med kalkkörning från Rosenlunds sabriks gasinrättning till Underäs. tillgripit trenno nämnde sabriketillbörige gjutna jernrör. Lustig erkände tillgreppet med uppgift, att ban ämnat försälja jernrören och sig till nytta använda köpeskilliogen derför. På frågor upplyste Lustig, att han, nu några och 50 år gammal, vore född under Ljungs prestgård, i Skånings härad af Skaraborgs län och att han sedar. en längre tid tjent som stads-soldat härstädes, men derifrån för något år sedan tagit afsked, samt att han aldrig tillföre varit för brott tilltalad Målet remitterades härefter till rådhus-rättens 2:dra asdelning och Lustig fick emellertid vistas på fri fot. — I Fredags var en liten lustig käring, madam Hansson, uppkallad till polisförhör, angifven för det hon å en af stadens promenadplatser skulle besvärat förbigående med bettlande samt varit otidig på demsom icke gifvit henne någon allmosa. Polismästaren: Nå, hvad svarar du på angifvelsen? Hansson: Förlåt, nådig br polismästare! men det var Du så, att jag lånte madam Nilssons man 2 sk. till en sup, Shvarigenom4 madam Nilsson högg mig för örat, då jag återfordrade min rätt — och förresten så sitter jag och seäljer bröd och annat smått, hvarigenom jag försörjer mig. Polismästaren: Du erkänner således icke, att du tiggt eller varit otidig? Hansson, djupt nigande, kommer aldrig i fråga herr polismästare! Då några vittnen icke fupnos, som kunde bestyrka angifvelsen, slapp käringen undan denna gång med varningen att afstå från tiggeriyrket, så framt hon ville behålla sin andra försörjningsrättighet. Hansson, åter sirligt nigande, alldraödmjukastetjenare, skall aldrig mer komma ifråga.