Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1852, sida 1

träslande bild af hjertlighet och kärlek, att ingen menniska, vore ån dess hjerta af sten, skulle förmå att emotstå intrycket af hennes ord och ätbörder. Ack, om hennes moder singe höra henne! Hon skulle trottsa hvarje fara, för att med sin kårlek trösta hennes sorg ... och lyckliggöra henne; ty ack! denna rena sjål lider under inflytandet af en hemlig sorg . Men ni gråter, fru grefvinna; min berättelse har djupt skakat er. Förlåt mig! Grefvinnan satt tyst, förvirrad, och tanklös : 2 med tårar i ögonen. Hon svarade icke på förestånderskans ord och tycktes tillochmed hafva glömt hennes nårvar— rörce Sig icke engång, då denna tröstande fattade hennes hand. En temmeligen lång tystnad herrskade mellan de tvenne fruntimmerna. Plötsligen höjde sig grefvinnans bröst, en liflig rodnad färgade hennes panna, liksom full af blygsel slog hon ned sina dgon och suckade med knappt hörbar röst: — O, haf medlidande med mig! Clara år mitt barn! Jag år hennes moder! Det år Mig hon kallar! det år mig hon smeker. En flod af af tårar störtade ur hennes ögon och stockade hennes röst.