Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1852, sida 1

re, Gunnar Wennerberg, som verkligen låre varit på tapeten att bli theaterdirektör. Nå: gon Vestedthe bör det bli, då en konglig the. aterdirektörs förnåmsta egenskap nu för ti. den består uti att pruta. Ja, vår theater dud nåda oss för den! Nu ha vi slitits mec -Robert-öen rund tid, och vänta förgåfves på -Storsurstinnan-Hr Gänther, som nyliger blifvit enkling, skall ha den till receti, och det skulle skett långesedan, om icke sorgen kommit emellan. Man har tråkigt hos patrie muse, och del år icke stort roligare i palatset midt emot De Maerska quartett-soirkernagifvas reguliert på sina bestämda dagar, i den så kallade Musikaliska akademiens lokal; der musiceras inför ett halsslumrande auditorium, och når man gåspat sig igenom en afton, somnar man så godt, under det lugna medvetandet att hafva fått tala ett ord med prins Gustaf, som aldrig försummar dessa soirser. Jag räkade nämna värt institut för organistelever, vulgo Musikaliska akademien. Den sortfar att befolka sig med ledamöter, som hafva allting för sig, utom det att vara musikaliska. Senast har den gjort sig till godo en millionår, hr Hebbe, och en baron, hr Fock. Hvad dessa herrar våga i musikaliskt hånseende år, och troligtvis förblifver, en hemlighet för verlden. Men det lårer vål vara Musikaliska akademiens syfte, att i musikaliskt hänseende få vara så i kognito som möjligt. Äfven Vetenskaps-akademien har hedrat sig. Cronstrand, trakasserad hår hemma, hufvudsakligen af högbemälte auktoritet, har slagit sig ner i Berlin, för att åndtligen gifva ut sitt stora verk ösver Egypten. Eljest borde vål Vetenskaps-akademien, som så mycket tycker om mysterier, intressera sig får ett arbete, som rår ett land, hvilket år vagina scientiarum i denna våg. Svenska akademien våntar allt ånnu på sin Hollander. Först derefter kan den anses komplett. Hagberg har anslutit sig till storheterne Skogman, Rydquist, Böttiger, Malmström, som alla sucka: 7o, Hollander, min vån, skall jag vånta dig ån? Hagberg har förvärsvat sina sporrar på Shakespeare; det år dock något. Når vi icke vidare ha genier i original, så år det åndå en tröst att ha dem i ölversåttning. nn Eib)jJ2uyuu :