Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1852, sida 1

—— — —— mans med hennes platta mössa, förkläde och ylleklädning, var värdigheten i hennes hällning och någonting oförklarligt i hennes blick som hos henne tycktes röja en högre börd. Tillochmed ibland hennes kamrater fanns ingen, som icke redan erfarit ett sådant intryck; alla voro öfvertygade om att Clara icke hårstammade från ett ringare stånd, ehuru denna tro endast stödde sig på detta rena och vackra barns värdiga hållning och ådla själ. Då Clara af modren erhållit tecken ett börja, uppståmde hon med sin höga, silfverklara röst följande hymn ). —